Pelle Poluha, flitig småländsk bloggare och författare till en magisteruppsats om det rättfärdiga kriget och ivrig anhängare av USA´s republikanska parti reagerar på vad jag tidigare skrev i ett inlägg om den kristna högern i USA.
Catholic Answers, en amerikansk apologetisk verksamhet som producerar pamfletter m.m. har producerat en "Voters Guide for Serious Catholics" för de amerikanska väljarna för att vägleda dem hur de skall rösta. Guiden uppmanar katolikerna att rösta medvetet, inte bara rutinmässigt efter vilket parti man brukar rösta på. Det står visserligen i början av denna guide att inget av råden skall ses som ett direkt stöd för speciella politiska kandidater eller partier, men råden är ändå väldigt handfasta och i det sammanhang de finns, dagens USA, så pekar råden ganska starkt i en speciell riktning.
Så tolkar ockå Pelle Poluha det hela. Enligt foldern finns det fem frågor som inte förhandlingsbara för en katolik. Det är abort, eutanasi, forskning på embryonala stamceller, kloning av människor och enkönade äktenskap. Då är saken klar tycker han, republikanerna är emot detta, demokraterna är för, det är svart eller vitt, alltså måste en kristen rösta på republikanerna. Alla andra frågor, såsom krig och fred, dödsstraff, ekonomiska och sociala frågor, miljöfrågor, immigrationsfrågor är enligt foldern inte svartvita på detta sätt för en katolik, de är förhandlingsbara, och här kan man som god katolik inta olika ståndpunkter.
Vad är då haken med detta? Som katoliker är vi inte bara kyrkomedlemmar utan också samhällsmedborgare med skyldighet att bidra till det allmänna bästa, i detta ingår också att engagera sig i politiken. Hur vi röstar är inte likgiltigt, och vi kan givetvis inte rösta så att vi stöder sådant som direkt strider mot den tro och den moral vi som kristna omfattar, det håller jag med om. Jag håller också med om att lde livsetiska frågorna och familjefrågorna är viktiga att ha i åtanke när vi väljer vilka politiska partier vi stödjer, men det blir fel om man specifikt väljer ut dessa fem frågor och betraktar allt annat som sekundärt. Katolska kyrkans sociallära gäller också fortfarande fullt ut, liksom hennes människosyn som lyfter fram den mänskliga personens myndighet och förnuft och den enskilda personens informerade samvete som högsta instans.
Vi lever i en värld som är allvarligt hotad på många fronter. USA har inlett ett långvarigt krig i Irak och mot terrorismen och har trupper i flera länder. Hur många civila offer är accepterbart innan man måste sluta att kalla detta för ett rättfärdigt krig? Vi har en miljöförstöring som accelererar, och snart har vi ingen planet kvar att tillämpa våra höga moraliska principer på om inte krafttag tas. USA har fortfarande inte skrivit på Kyoto-protokollet. Den amerikanska finanskrisen som får vittgående globala konsekvenser har framkallats av kortsiktiga politiska lösningar för att skyla över andra ekonomiska problem i kombination med finans-aktörernas omättliga girighet. Med en felaktig fördelningspolitik och brist på sociala skyddsnät skapas fattigdom och kriminella gängkulturer som står utanför samhällsgemenskapen vilket ökar våldet och dödandet i samhället vilket kränker livets helgd på ett sätt som är lika allvarligt som abort.
Att adressera dessa frågor är absolut inte sekundärt och jag tror att kristna måste bli mycket mera tydliga, ja profetiska, i dessa frågor. Den nu uppseglande finanskrisen beror på människors girighet och ovilja att ta ett samlat ekonomiskt ansvar för det allmänna bästa. Detta är en svår synd som måste adresseras och nämnas vid namn. Rådet att i denna situation enbart fokusera på de livsetiska frågorna och familjefrågorna känns inte som något annat än att passivisera katolikerna och hindra dem att aktivt i polittiskt handling adressera de verkliga orsakerna till den kritiska situationen i världen befinner sig i. Detta inser många katoliker, detta inser också påven Benedikt XVI som är en mycket klok och bildad man som vänder sig till ungdomarna och till alla människor av god vilja och vädjar till dem att aktivt handla i Kyrkan och samhället utifrån samvete och förnuft. Att referera till texter av påven, f.d. kardinal Ratzinger för att rättfärdiga dessa fyrkantiga råd som finns i Voters Guide är verkligen att förminska påven och utnyttja honom för lokala politiska ändamål på ett sätt som man inte borde göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar