Att det är tabu att tala om etiska aspekter och livvstilsaspekter när det gäller abort är ett tecken på att abortfrågan i vårt samhälle ändå ligger under ytan och irriterar som en varböld. De överkänsliga reaktionerna på påvens problematisering av ensidig satsning på kondomanvändning för att förebygga HIV under hans Afrikaresa var också ett exempel på denna tabubeläggning av etiska frågor kring sexualitet. RFSU´s och seskulariserade intellektuellas försök att avfärda abortfrågan som en icke-fråga är inte trovärdigt. 10 kristna debattörer skrev i DN som svar på humanisternas ateistiska manifest:
Det kan bara konstateras att den slagordsmässiga tonen i det här manifestet, och i mycket av den offentliga debatten, förhindrar ett avspänt meningsutbyte. Annars skulle det vara rimligt att diskutera om det verkligen är förenligt med ett humant samhälle att miljoner ofödda varje år dödas av helt legala aborter och att befruktade foster blir mänskliga försöksdjur.
Regeringens utredare skulle komma med förslag hur vi kan reducera antalet aborter, frmförallt bland tonåringar (där Sverge ligger högst i världen). Hans viktigaste förslag är gratis p-piller och dagenefter-piller till ungdomar. För att uppnå effekt på smittsamma sjukdomar borde det väl vara kondom man reklamerar för, inte andra tekniska antikonceptiva hjälpmedel som inte har någon smittskyddande effekt samtidigt som de triggar ökad sexuell aktivitet med ökad smittrisk som följd.
Var finns värderingarna i den nya abortutredningen, frågar sig Ingrid Ydén Sandgren i en debattartikel i Världen idag. Jag vill gärna citera några rader:
"Utredaren har hamnat i en fälla, han har inte vågat avvika från trenderna för att söka något nytt och äkta. Utredningen måste betraktas som ett katastrofalt misslyckande. Jag tänker på min trädgård. Här frodas nässlor, kärs och allsköns ogräs. Det blir bara mer och mer hur mycket man än sliter och drar. Det enda som hjälper är att ta fram spaden och gräva djupt. Dra upp med roten. Det skulle utredaren ha gjort. Vad är roten till de alltför många aborterna? Det är den sexhysteri som dominerar i vårt land, den ständiga påminnelsen om sex och samlag som strömmar fram överallt: i annonser, filmer, sånger. Hur ska de unga stå emot? Allt handlar ju om sex och har man inte sex som tonåring är man ute, gammaldags, förlegad, borta ur gänget. Det finns ungdomar som tror på avhållsamhet, respekt för livet och för varandra. De ska uppmuntras. De har värderingar som, om de tillåts få plats i medierna, kan hejda både sexhysterin och de oönskade aborterna. Det finns bra hjälp för dem som blir med barn under skolåldern; Stiftelsen Rum åt de ofödda, Respekt samt Ja till livet är några exempel."
Också Lillemor Hallin tar upp problematiken i ett inlägg i Världen idag:
"I Sverige begås fler aborter än i något annat västland. Botemedlet är, enligt förslag av regeringens utredare Anders Milton, mer information, kondomer och piller – nu till alla elever över femton år. Inte ett ord om livsstil annat än att alla bör ges styrka och kunskap att säga ja när man vill och nej när man inte vill. Den människa som skapas av denna ideologi skadas i sin förmåga till kärlek och djupa bindningar. Hon lär sig att sexualiteten i första hand är till för njutning och för att avleda spänningar. Hon använder också andra människor som medel för detta. Det gör att hon har svårt att mogna. Eftersom hon innerst inne alltid längtar efter kärlek kan hon lätt också bli utnyttjad. Vår kultur befinner sig i en svår kris och alla i ansvarig ställning borde göra motstånd mot denna utveckling."
Det finns också socialdemokratiska landstingdspolitiker som tycks vara klokare än regeringens utredare. Några politiker från Västerbottens läns landsting konstaterar i ett debattinlägg i DN att Västerbotten är det enda landsting idag som inte subventionerar p-piller, men ändå ligger under riksgenomsnittet för aborter. Deras slutsats är att p-pillersubvention är fel använda samhällsresurser. Dessutom konstaterar de att p-piller och dagenefter-piller inte skyddar mot smitta samtidigt som främjandet av detta riskerar att minska kondomanvändningen. Samhället får inte göra misstaget att prioritera förhindrande av aborter högre än att förhindra smittspridning, säger politikerna mycket klokt. Inte bara aborter, utan också frekvensen av sexuellt överförda sjukdomar är lägre i Västernorrland. Det beror på ett målmedvetet arbete där man förutom främjande av kondomanvändning och effektiv smittspårning tillhandahåller reflekterande samtal i mötet på mottagningarna i kombination med ett kontinuerligt prioriterat arbete på olika nivåer, bl.a. har utbildning genomförts av fritidsledare i länet.
Landstingspolitikerna skriver:
"Kostnaderna för samhället av en subventionering av p-piller måste värderas dels utifrån en osäker långsiktig effekt på abortfrekvens samt riskerna när det gäller sexuellt överförbara sjukdomar. Detta ska ställas mot en förstärkning av andra förebyggande insatser som vi menar är mer verkningsfulla och långsiktigt hållbara.
Vi menar att kondom är ett betydligt bättre alternativ som både skyddar mot graviditet och sexuellt överförbara sjukdomar. Det är också viktigt att killarna tar ansvar för sin sexualitet och inte bara förväntar sig att tjejerna ska göra det. Det finns nämligen ytterligare en viktig aspekt. När man inte kan se att p-piller ger färre aborter är det inte rimligt att leda unga tjejer till att använda kemiska preparat."
Lillemor Hallin talar om att vår kultur befinner sig i en svår kris. Vi kristna blir ibland en del av problemet, det finns inget egentligt motstånd mot den sexualiserade ego-centrerade kulturen som skördar alla dessa offer i form av foster dödade redan i moderlivet, olyckliga ungdomar som inte hittar en sund identitet och pressas in i roller som inte tillfredsställer deras djupa längtan efter kärlek, mening och samhörighet. "Bland allmänheten i västvärlden är motståndet annars svagt. Många, även kristna, lever själva i oordnade sexuella förhållanden. Man genomskådar inte skeendet. Vi kristna måste vakna upp för vad som händer", skriver Lillemor.
Motståndet finns dock, och det växer. ”World Youth Alliance”, är en ny kristen ungdomsorganisation, som grundades år 1999 och har över en miljon medlemmar i mer än 100 länder. Man deltar bland annat i alla FN-konferenser och EU-debatter och kämpar för människans värde. I Sverige har vi rörelserna Ja till livet och det katolska Respekt där man arbetar för ett stärkt människovärde i samhället som även ska gälla de ofödda barnen. På Hultsfredfestivalen engagerar sig kristna organisationer, vi läser om Streetchurch och Kärlekens armé. Bland ungdomar i Sverige kan man också skönja ett uppvaknande. Man ställer inte upp på de värderingar man ärvt från sin föräldrageneration. "Underbara Clara", Clara Lindström som bloggar på Folkbladet i är bara ett exempel på denna trend.
Posted 2009-7-16 6:47 by Bengt Malmgren | Add post to favorites | Add blog to favorites
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar