I Världen idag pågår just nu en debatt där en präst i Evangelisk Luthersk samling, Henric Staxäng framför grova missuppfattningar om katolsk teologi. Som jag skrev i en tidigare kommentar om avlaten har jag inga invändningar mot vad Staxäng säger om relationen mellan tro och frälsning. Det är också katolsk lära. I övrigt innehåller Staxängs utläggning så mycket virrigheter att han inte kan få stå oemotsagd. Som uttolkare av katolsk tro får han avgjort underkänt. Staxängs sätt att resonera påminner om den bibelfundamentalistiska rörelsen som uppstod i USA på 1910-talet som var en reaktion både mot modernism och liberalteologi, men också mot pingströrelse och karismatisk förnyelse.
Gentemot denna fundamentalistiska bibelsynen finns tunga invändningar inte bara från bibelvetenskapligt håll, det är också något som är i grunden främmande för genuin kristen tradition. Staxäng upprepar en i nutida väckelsekristna kretsar ofta omhuldad tes, nämligen att det enligt Katolska kyrkan finns två uppenbarelsekällor, nämligen "Bibeln och traditionen"(Världen idag 13 juli). Ingenting kunde vara mer fel. Det finns en enda uppenbarelse, och det är Guds ingripande i den mänskliga historien, det vi kallar frälsningshistorien som börjar med Abrahams kallelse och utväljandet av Israels folk och kulminerar i Jesus som utvalde apostlar och grundade Kyrkan. Det är denna realitet som är uppenbarelsen. I Bibeln beskrivs detta skeende genom olika texter med olika stilarter. Låt oss en gång för alla fastslå att synen på Bibeln som en sammanhållen bok som exklusivt innehåller all ofelbar kunskap om uppenbarelsen och som tolkar sig själv oberoende av sammanhanget är ett feltänk, ett fromt självbedrägeri som kristenheten bör göra upp med.
Bibeln är Helig skrift, Bibeln är Kyrkans viktigaste urkund men måste förstås och tolkas utifrån den levande erfarenheten av tron. Katolska kyrkan har genom påvliga bibelkommissionen i början av 1990-talet utgivit en skrift om bibeltolkning som uttryckligen avvisar bibelfundamentalism. Denna skrift innehåller principer som borde kunna vara vägledande för hela kristenheten. Bibeln är en sammanställning av olika texter som har tillkommit under lång tid, med olika författare och många olika perspektiv. Det råder en dialektisk spänning mellan Gamla och Nya testamentet. Det står ingenstans i bibeln själv att den är en ofelbar skriftsamling, och observera att de första kristna hade inte ens tillgång till hela Bibeln. Texterna kom till först undan för undan, och Kyrkan valde ut vissa texter framför andra som och lät dem ingå i Bibelns kanon. Bibelns nytestamentliga kanon var fastställd först c:a 100 år e.Kr. och den tog form inte genom beslut på några kyrkomöten, utan som en naturligt framväxande tradition. Denna insikt om kanons tillkomst är också helt accepterad av protestantisk bibelvetenskap. Fundamentalismen som omhuldas av vissa frikyrkliga väckelsekristna bygger på en sedan länge övergiven protestantisk bibelsyn.
Fundamentalismens självbedrägeri blir uppenbart då man försöker harmonisera mot varandra stridande uppgifter i texterna. Som Jonas Gardell mycket riktigt påpekar i sin Jesus-bok finns det olika utsdagor som inte låter sig sammanjämkas. Förlagorna till Nya Testamentet bygger på varierande handskrifter vilka sig emellan kan avvika något från varandra i sak. Vem skall avgöra vilken av dessa som är den riktiga? För katoliker, ortodoxa liksom många protestanter är det i första hand det övergripande budskapet som är det avgörande. Bibelfundamentalisten fastnar i detaljerna ser till slut inte skogen för bara träd, påpekar Per Beskow i en artikel från Signum 1994 men som fortfarande äger aktualitet.
Referenser:
- Katolska Kyrkans Katekes 84 - 95 (Utg. Catholica, Vejbystrand 1996)
- Andra Vatikankonciliets dogmatiska konstitution om uppenbarelsen Dei Verbum (Utg. i serien Katolsk Dokumentation nr 1-2, Katolska Bokförlaget, Uppsala 1987, 3:e uppl.)
- Påvliga bibelkommissionen, Att tolka bibeln idag (Utg. i serien Katolsk Dokumentation nr 22, Katolska bokförlaget, Uppsala 1995)
- Bibeltolkning: Fakta-artikel på Bengts blogg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar