Skall kyrkan vara ett salt i världen eller skall kyrkan skynda sig att assimilera alla nya trender i samhället utan att reflektera över dem i evangeliets ljus? Frågan är retorisk. Jag vill säga att en debattartikel av mig publicerades idag i Världen idag: Kyrkans flört med Pride ett sidospår. Jag frapperas av hur starkt "troende" de som förespråkar queer är och hur negativa, ja, fördömande de är till dem som är tveksamma till det nya utan håller fast vid kyrkans traditionella tro, såsom påven, de flesta katoliker (katolsk vision undantaget), evangelikala, karismatiska, oasrörelsen.
Själv har jag varit på Livets ords Europakonferens denna vecka, igår fick jag höra Göran Skytte i högform (Skytte som f.ö. också talade på Jesusmanifestationen), det var verkligen inspirerande att lyssna till honom. Han är helt klart Sveriges nya evangelist. Just i dagarna har hans nya bok "På väg" kommit ut. Sin ovändelse skrev han om i den tidigare boken "Omvänd". Men omvändelsen är bara början, säger Skytte, det viktiga är vad som händer sedan. Skytte låter sig inte fångas in i någon samfundsfålla, han rör sig över hela det ekumeniska spektret. Han har också kommit i kontakt med karmelitmunken Wilfrid Stinissen, och hör och häpna vad han berättade på Europakonferensen: De planerar att skriva en bok tillsammans. [Se Göran Skyttes framträdande på Europakonferensen (video)]. [Läs Ulf Ekmans kommentar till Skyttes framträdande på sin blogg].
Vi lever i en tid då det händer spännande saker i Sverige. Nyfikenheten på kristendomen är i själva verket mycket stor, humanisternas kampanj har inte motverkat detta, tvärtom ökat intresset.. Tänk bara på alla alpha-kurser som ges runtom i landet. Men efter den första förkunnelsen (kerygmat) som väcker tron har förkunnats måste de människor som kommer till tro tas om hand och hitta ett hem i en församling. Här tror jag vi befinner oss i en situation som är annorlunda än tidigare: Det finns en medvetenhet om kristenhetens enhet, och de nya kristna kommer inte att känna sig hemma i en församling som är alltför partikulär och stängd mot resten av kristenheten. Per Johansson belyser problemet i en artikel i Dagen idag. Det är mycket viktiga frågor som han aktualiserar.
När jag är inne på detta ämne vill jag också nämna en bok som tar upp detta viktiga ämne: Peter Artman som kommit ut med boken, Ny endräkt - Vävd i ett enda stycke (Artos förlag). Jag rekommenderar den verkligen till alla! Mänskligt sett synes det svårt att ena det splittrade kristna Sverige, men som Jesus säger: Vad som är omöjligt för människor är inte omöjligt för Gud. Låt oss be att alla kyrkoledare och alla kristna är öppna för Andens ledning och går med Jesus på vägen i den riktning han anvisar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar