torsdag 23 juli 2009

Ulf Ekman talar om "Kyrkan"

 engagerad och höjer röstläget när han blir som mest ivrig. En del har kanske svårt med detta och hör därför inte budskapet utan ser bara budbäraren. Så tycks det med Maria Hellgren som för Dagens räkning bloggar från Oas-mötet. Hennes referat handlar inte ett dugg om vad han sade utan endast om hur ha betedde sig. Hennes slutkläm: "Ja, vad ska man säga? Han känns som en amerikan, den där Ulf Ekman."  Det där är ju lite av den härskarteknik som kvinnor ofta brukar bli föremål för av män: Man fokuserar på deras utseende, hur de beter sig och tar på så sätt bort uppmärksamheten från själva budskapet. Lite mer om själva budskapet skulle jag efterlysa.

Om vi nu inte får del av innehållet från Dagen, så får vi det från signaturen Ung kristen kille, 22 år som tydligen också hjälper till med det tekniska i samband med ljudutsändningarna. Han noterar också att Ulf lätt går upp för mycket i sitt röstläge, vilket tvingade teknikerna att "lägga på en kompressor för att lägga band på hans väldigt dynamiska sätt att tala". Men sedan berättar han om innehållet i Ulfs tal.

Själv noterade jag att Ulf flera gånger använde uttrycket "Kyrkan" när han talade om oss kristna. Vi är "Kyrkan" Guds folk, ett ovanligt sätt att uttrycka sig från någon som kommer från frikyrkligheten, där man mera talar om individen eller den lokala församlingen framför att använda begreppet kyrkan. Annars är ju begreppet väl grundat inom hela kristenheten sedan äldsta tid. Vi tror på "en (enda) helig, katolsk (allmännerlig) och apostolisk kyrka". Andra Vatikankonciliet hade en vision om Kyrkan som Guds folk, visionen om Kyrkan i den bemärkelsen finns också inom Anglikanska kyrkan och många lutherska kyrkor. Jag tror det är viktigt för kristenheten att återerövra detta begrepp och dess djupa ekumeniska inenbörd. Kristenheten hör samman som ett folk, en kyrka.

Ulf betonade i sitt tal tålamodet och att inse att det kristna livet inte bara innehåller omedelbar behovstillfredsställelse, utan att man måste stå ut med att både vänta och lida. Ett budskap långt borta från det som man tidigare sammanknippade Livets ord med, den s.k. framgångsteologin. Talet var en uppfordran och en utmaning för oss kristna att verkligen gå in i ett lärjungaskap, att välja Gud, att säga ja till vår kallelse, att tyda tidens tecken och handla efter det, att lita på Guds löften och inte låta oss slås ned av våra frustrationer och besvikelser över att Gud inte handlade precis på det sättet som vi väntat oss och önskat. "Ske inte min vilja utan din".

Dagen

Inga kommentarer: