FN´s klimatmöte pågår just nu i Poznan. En av deltagarna är Stefan Swärd. Han konstaterar att de flesta delegaterna, representerande världens stater är gubbar klädda i mörka kostymer och slips. Ingen variation här inte, och ingen jämlikhet mellan könen. Stefan oroar sig för att det skall hända för lite:
"... Och gubbarna pratar år efter år om hur problemen ska lösas, men inte särskilt mycket händer i praktiken. Utsläppen av växthusgaser fortsätter att stiga år för år. Är inte kreativiteten större i världspolitiken än valet av klädsel?"
Risken är att det stannar vid besvärjelser. Betydligt mera variationsrikt, men lika mycket besvärjelser var det i Uppsala Domkyrka under det interrreligiösa klimatmötet som ärkebiskop Anders Wejryd kallat till. Journalisten och prästen Helle Klein skriver entusiastiskt i Aftonbladet:
"Under de stora valven i Uppsala domkyrka i fredags kväll reciterades hymner på hebreiska, arabiska, sanskrit, samiska och engelska. En stor jord tillverkad av mossa bars fram i en procession av barn. Vi reste oss för jord-en och barnen och framme vid altaret signerade de religiösa företrädarna miljömanifestet. Den 28 november är från och med nu ett historiskt datum. Det borde årligen bli en dag i kyrkorna, buddisttemplen, moskéerna och synagogorna för miljö, mångfald och mod. Vi tänder våra ljus och skingrar mörkret. Det trotsiga hoppet lever. Världen går att förändra."
Det var förvisso mycket bra och kloka synpunkter som skrevs ner i det miljö-manifest som undertecknades av de religiösa ledarna på altarbordet i Uppsala domkyrka, men det återstår att se om detta leder till större handlingskraft än de mörkklädda kostymmännens besvärjelser i Poznan. Men själva ansatsen, att troende kristna utifrån evangeliet på ett praktiskt sätt engagerar sig för miljön är viktigt. Katolska kyrkan med ett 80-tal biskopar, Caritas Internationalis och andra organisationer i spetsen har inlett en kampanj i samband med FN´s miljömöte där man framförallt lyfter fram att miljöarbetet måste bedrivas med hänsyn till de fattiga länderna. Detta engagemang är helt praktiskt till sin natur, utan de ceremoniella synkretistiska övertoner som sågs på Uppsala-mötet. Som troende kristna kan vi engagera oss för miljön och samtala med andra människor utan att blanda in religionen, även om engagemanget sker utifrån vår kristna tro och vårt kristna hopp. En sammanblandning av religion och praktiskt miljö-arbete riskerar att inte göra rättvisa åt vare sig det ena eller andra.
Camilla Grepe framlägger i en brännpunktsartikel i SvD ett konkret förslag till Svenska kyrkan för att visa att man nu verkligen lägger allvar bakom orden i klimatmanifestet:
"Svenska kyrkan sitter på en mycket stor förmögenhet. Låt oss därför göra ett tankeexperiment: med sina 25 miljarder att investera i aktier har kyrkan förutsättningar att skapa ett eget enprocentmål för miljön. Detta skulle innebära att man flyttade över en procent av sina aktieinnehav till miljötekniksektorn, förslagsvis från bolag som Chevron Texaco, Statoil, BMW och Walt Disney. Cleantech är idag den vedertagna benämningen på miljöteknikbranschen. Den definieras brett och innefattar olika typer av produkter, tjänster och processer som alla har det gemensamt att de möjliggör en högre effektivitet till lägre kostnad och markant reducerar eller helt eliminerar miljöpåverkan. En enda procent av kyrkans aktieinnehav skulle betyda en investering på 250 miljoner kronor. Det är nästan lika mycket som den totala investeringen i cleantechbranschen under 2006 eller nästan lika mycket som investerades under första halvåret 2008."
Ett utmärkt förslag. Som kapitalförvaltare skall SvK givetvis kreativt använda sitt kapital i samklang med de värderingar man säger sig stå för. Upp till bevis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar