Den Heliga Familjen

  I söndags firade vi den Heliga Familjen i katolska kyrkan. Maria, Josef, barnet Jesus. Den Heliga Familjen är urtypen för den mänskliga familjen, i vår tid älskad och utskälld. Katolska kyrkan har alltid satt familjen i centrum som en viktig del av skapelseordningen. Gud har skapat människan till man och kvinna (jfr 1 Mos 1), till att i äktenskapet bli ett och få barn. Det är märkligt att detta är så kontroversiellt för vår tid. När det för något år sedan förekom en reklamkampanj i Stockholms tunnelbana med det enkla budskapet "Mamma pappa barn", så stormade hela det radikala media- och tyckar- Sverige mot detta. När påven i sitt julbudskap gav uttryck för samma sak anklagades han för diskriminering av homosexuella trots att han inte nämnt ett ord om detta i sitt tal. Också då samma mediastorm och uppror i blogg-världen.

   

Alla människor har ju på ett eller annat sätt kommit till genom en mamma eller pappa. På gott eller ont har man en relation till en ursprungsfamilj, det gäller även homosexuella, det gäller celibatära präster och munkar och nunnor. Jag menar att det är något gott och riktigt i att stödja kärnfamiljen, och ingen borde i grund och botten känna sig diskriminerad på grund av ett sådant stöd. Kanske är det de som upplevt en god och trygg uppväxt i familjen som fortsätter att stödja den, medan de som har upplevt en svår uppväxt med kanske hot och tvång, våld, missbruk etc som har svårare att se nyttan av familjen.

Men även om familjen många gånger är dysfunktionell, så finns det inget som kan ersätta den. Familjen har en seghet och överlevnadsförmåga som står emot alla tidens skiftningar och politikers försök att styra i olika riktningar, där byggs relationer, där formas den nya generationen. Det största hotet mot familjen idag är nog inte politiska beslut utan den tilltagande materialismen och individualismen som gör att föräldrar abdikerar från sitt ansvar. Barn och ungdomar behöver tid och engagemang från de vuxna, och det borde vara en god politik i alla tider och samhällen att stödja föräldraskapet. Goda familjer är också öppna för dem som är ensamma och behöver stöd.

 Jag vill citera ett par tidningsartiklar från veckan som på olika sätt tar upp familjeperspektivet:

1. Alf Svensson skriver i Världen idag om äktenskapet och attacken mot Kristdemokraterna för deras försvar av äktenskapet:

"Tre allianspartier och oppositionen har beslutat att omdefiniera begreppet äktenskap. Encyklopedins förklaring om vad äktenskap är ska inte längre gälla. Det ska en majoritet av de ledamöter, som denna mandatperiod har fått förtroendet, tydligen lägga fast. Det är inte ett politiskt parti som körs över, det är hävdvunnen insikt och rättsordning som nonchaleras. Och gällande ordning har inte ett vitten med diskriminering att göra, hur ofta det ordet än känslomässigt nyttjas."

2.  Thomas Gür skriver en kolumn i SvD om den subversiv inrättning i samhället:

."..familjen (är) en av de viktigaste av de gemenskaper som gör oss till mer än bara fria och självständiga individer utan några band till omvärlden. Den förser oss med meningsskapande relationer med annorlunda bindande element än våra affärsmässiga, kontraktsbaserade förbindelser med andra personer eller våra relationer till offentliga institutioner och till staten som medborgare, som undersåtar eller som skattebetalare.

Som en förmedlare av värderingar mellan människor och generationer är familjen en oöverträffad institution. Politiska läror som propsar på en vidsträckt stat och offentlighet har alltid haft ett ont öga till familjen och sökt finna vägar att kontrollera den ? från Platons Staten , där barnen är statens egendom, till Stalins hyllande av barn som angav sina föräldrar, från Mussolinis medaljutdelning till flerbarnsmödrar till Kinas ett-barns-politik. De politiker som i Sverige önskar familjens död verkar alltså i en gammal och skändlig idétradition.

Konservativa och vettiga liberaler har hyllat familjen som den subversiva inrättning som kan stå emot kraven på allomfattande politik och oinskränkt offentlig makt. En brist i sammanhanget har varit den outtalade definitionen av vad som är en familj ? slentrianmässigt sedd som en kärnfamilj med mor, far och biologiska barn."

Thomas Gür påpelar att familjen i ett samhällsperspektiv kan se ut på många olika sätt där omständigheterna gör att det inte är de biologiska föräldrarna som bygger upp den. Det väsentliga är att det är en liten gemenskap som för personerna som ingår i den utgör en skyddsvall mot den stora världen utanför:

"Med detta synsätt innefattar familjen bland andra också barnlösa par, adopterade barn, syskon, halvsyskon och styvsyskon, ensamma föräldrar, styvföräldrar, medlemmar från äldre generationer, avlägsna släktingar eller mycket nära vänner ingående i den närmaste kretsen, och givetvis även samkönade par med eller utan barn."

Så kan det förvisso vara. Men oberoende av hur familjen i praktiken ser ut, så kan den hämta sitt ideal från familjen i Nasaret: Öppenhet, tjänande, kärlek.