Diskussionen om synkretism i samband med miljö-mötet i Uppsala tycks ta två olika vändningar. Å ena sidan finns det de som inte ser, erkänner eller förstår frågeställningen, De framhäver firandet i Uppsala Domkyrka som en idel positiv händelse av gemenskap där olika religioners texter och sånger framfördes. Helle Klein fångar stämningen i ett blogg-inlägg. Sedan finns det de som ser en synkretism bara i det faktum att religioner möts och har dialog med varandra. Paralleller dras till påven Johannes Paulus II´s interreligiösa fredsmöte i Assisi 1986 där det finns föreställningar om att detta möte skulle vara religionsssammanblandande, vilket inte stämmer. En sådan rädsla för dialog mellan religioner överhuvud taget bottnar nog i en osäkerhet om den egna identiteten. Är man fast rotad i sin egen kristna identitet behöver man inte rädas dialog med andra.
Mötet i Assisi var 1986 och ett uppföljande interreligiöst möte hölls 24 januari 2002. Nej, någon synkretism var det inte frågan om. Andan var en fredlig dialog mellan religionerna, något som måste vara både möjligt och angeläget. Men för att undanröja möjliga missförstånd om synkretism var man mycket noga om att det inte handlade om att blanda varandras riter. Principen var att man inte ber tillsammans, men man är tillsammans och ber, varje religion för sig. I denna Signum-artikel ges en grundlig utredning av begreppen.
Påven Johannes Paulus II inbjöd den 24 januari 2002 företrädare för alla världens religioner, särskilt kristna och muslimer, för att på nytt liksom 1986, be för freden i den helige Franciskus stad Assisi. Inför detta möte skrev kardinal Walter Kasper, ordförande för Vatikanens råd för kristen enhet en artikel i Vatikanens dagstidning Osservatore Romano (5 januari 2002) där han påpekade att fredsmötet inte handlar om synkretism (religionsblandning). Kasper varnade för att blanda ihop ekumenik, som handlar om att återförena de splittrade kristna kyrkorna, och interreligiös dialog, som aldrig kan handla om att smälta samman olika religioner. "Ekumenisk dialog och interreligiös dialog hänger ihop men är inte samma sak. De är två helt olika saker och får inte blandas ihop," skriver Kasper. "Ekumenisk dialog bygger inte bara på den tolerans och respekt man måste visa varje mänsklig övertygelse, särskilt religiösa sådana. Den bygger inte på liberal människokärlek eller borgerlig artighet. Tvärtom har den ekumeniska dialogen sina rötter i den gemensamma tron på Jesus Kristus och i det ömsesidiga erkännadet av dopet, genom vilket alla döpta är medlemmar av kristi enda kropp... Kristna och anhängare av andra religioner kan be, men de kan inte be tillsammans," skriver kardinal Kasper. "Varje form av synkretism är utesluten. Däremot har de gemensamt känslan och respekten för Gud eller det gudomliga och längtan efter Gud eller det gudomliga, respekten för livet, längtan efter fred med Gud eller det gudomliga, fred mellan människor och i världsalltet. De har många moraliska värden gemensamt. De kan och bör samarbeta för att värna och främja social rättvisa, moraliska värden, fred och frihet. Det gäller särskilt de monoteistiska religionerna, som ser Abraham som sin far i tron."
2006 hölls ett uppföljande ungdomsmöte i Assisi i samband med 20-årsminnet av 1986. I samband med det skrev påven Benedikt XVI: "prayer does not divide but unites and is a decisive element for an effective pedagogy of peace, hinged on friendship, reciprocal acceptance and dialogue between different cultures and religions".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar