I en stor intervju i Dagen ger Sveriges ambassadör vid den Heliga stolen Ulla Gudmundson sin bild av påven Benedikt XVI´s fyra-åriga pontifikat och den sista tidens stormar kring honom. På ett föredömligt sätt ger hon en saklig och initierad bild. Heder åt kungariket Sverige och diplomatisk saklighet och stringens som inte väljer att falla efter för temporära negativa opinioner utan behåller en långsiktig saklig analys.
Här några smakprov ur intervjun:
- Varje påve genom historien har haft sin karisma, sin profil och sin mission. Benedikts karisma och mission är att hela, ena och konsolidera sin kyrka. Det är hans prioritet nummer ett, det har han sagt, och det präglar hela hans pontifikat. Hans prioritet nummer två är att förbättra relationerna till östkyrkorna.
- Teologiskt sett är det inte så stor skillnad mot Johannes Paulus II. Joseph Ratzinger var under många år chef för Troskongregationen - det var Johannes Paulus som utnämnde honom - och de två jobbade väldigt mycket ihop. Han är konservativ, men Johannes Paulus II var det också.
- Jag kallar honom för en dialektisk påve: Han gör något men effekten blir den motsatta. Det blev så i affären med SSPX. När påven upphävde bannlysningen av Förintelseförnekaren Williamson höll det på att bli en allvarlig konflikt med judarna. Men i stället har vi fått ett närmande och ett varmare klimat mellan påven och de judiska företrädarna.
- Påven är ett prima projektionsobjekt. Alla har åsikter om honom - negativa och positiva, alla hyser starka känslor. Även media. Det finns mycket man kan kritisera påven och kyrkan för. Men det finns också en förförståelse. Man är inställd på att kritisera och tonen är ofta negativ. Men det är ofta en vrångbild man kritiserar; media bryr sig inte om att ta reda på vad kyrkan och påven egentligen menar.
- talet i vilket han svarade på mitt ackrediteringsbrev talade han om att Västerlandet har gått för långt i synen på preventivmedel, abort och samkönade äktenskap. De frågorna är också svårast i relationerna till Vatikanen, inte minst i FN. Men det finns många frågor där Sverige och Vatikanen drar åt samma håll: global rättvisa, dödsstraff, klimatfrågan och fattigdomsbekämpning. Det tackade påven Sverige för i sitt tal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar