tisdag 14 april 2009

Romersk-katolska kyrkan och den enda allmänna kyrkan

 Läs min idag på Newsmill publicerade artikel om påvedömet och ekumeniken: Inget kristet samfund kan leva för sig själv.

Jag blev inspirerad till att skriva artikeln bl.a. efter att ha läst ur Peter Seewalds intervjubok med kardinal Ratzinger, (nu påven Benedikt XVI) från år 2000.  Boken utkom i svensk översättning år 2007. Jag rekommenderar den verkligen. Försök att få tag på den på Katolsk bokhandel.  (Joseph Ratzinger Benedikt XVI, Gud och Världen - ett samtal med Peter Seewald, Veritas förlag 2007) Här ett par smakprov ur intervjuerna som ägde rum på klostret Monte Cassino i Italien:

Seewald: Kan du tänka dig att påven en dag blir erkänd av protestanter, ortodoxa eller den anglikanska kyrkan?

Ratzinger: Det finns en formell teologisk dialog med de ortodoxa, som hittills inte har vågat ta itu med denna heta potatis. Påvens primat är å ena sidan inte alls helt främmande för den ortodoxa traditionen, eftersom Rom alltid erkänts som första stol... Anglikanerna har i sitt svar på den påvliga encyklikan utvecklat en vision där de kan förstå ett påvedöme..... Protestantismen är en extremt komplex storhet. Här finns de traditionella protestantiska kyrkorna - lutherska, reformerta, metodistiska, presbyterianska och så vidare - som till stora delar befinner sig i kris över hela jorden. Här finns en synbar rörelse inom protestantismen från de klassiska historiska kyrkorna till evangelikala, till pingstvänner, till fundamentalistiska rörelser, där vi kan se en vitalisering i den protestantiska tron vilken omgraderar de historiska tyngdpunkterna. Nu har ju evangelikalerna och fundamentalisterna ständigt varit de klassiska huvudmotståndarna till påvedömet. Men det finns förvånansvärda förändringar när de ser att påven egentligen är klippan, som tydligt inför världen företräder det som också de bekänner i motsats till den modernt urvattnade kristendomen. Därför ser de nu i ett visst hänseende påven som en förbunden även om de gamla förbehållen ännu inte är borta. Alltså är panoramat i rörelse. Vad vi kan hoppas på ska vi invänta med tillförsikt, men också med tålamod.

------

Seewald: Kyrkan ber för de kristnas återförening. Men vem ska egentligen ansluta sig till vem?

Ratzinger: Den formel som blivit funnen av de stora ekumenerna är den att vi går framåt tillsammans. Det handlar inte om att vi vill ha bestämda anslutningar, utan vi hoppas att Herren överallt väcker tron på ett sådant sätt att den flödar över från den ena till den andra och den ena kyrkan finns där. Vi är som katoliker övertygade om att denna ena kyrka i sin grundform är given i den katolska kyrkan, men att också hon går vidare in i framtiden och låter sig fostras och föras av Herren. Såtillvida framställer vi inte här några anslutningsmodeller, utan helt enkelt ett de troednes viddaregående under ledning av Herren - som vet vägen. och som vi anförtror oss.

Inga kommentarer: