Så röstades då en könsneutral äktenskapslag igenom i Riksdagen igår. Det rapporterades att jubel och stående ovationer utbröt i Riksdagen efter att klubban fallit. Hela historien är mycket säregen. Tydligen var brådskan det viktigaste, flera politiker som stött förslaget sade att det viktiga var att få ett beslut nu, trots att många egentligen tyckte att ett civilrättsligt förfarande som helt skilde statlig registrering från kyrklig ritual borde ha varit bättre. Det är ett sorgligt kapitel i svensk historia att ett viktigt riksdagsbeslut hastas igenom till beslut utan ett bra utredningsunderlag, och där många riksdagsledamöter redan vid omröstningen inser att det inte är väl berett.
Finns det bakom tanken att inte skilja det kyrkliga från det statliga en slags förhoppning från vissa riksdagsledamöter och lobbyister att man på så sätt skall tvinga kyrkan att inrikta sig enligt den statliga ordningen? Man tycker sig höra sådana tongångar från en och annan kyrkopolitiker. Prästrekryteringen kommer man givetvis att styra helt i den riktningen att man anställer präster som är villiga att viga samkönade par.
För Katolska kyrkans del lär detta inte vara möjligt. Äktenskapet är i Katolsk tro och praxis ett sakrament som omgärdar mannens och kvinnas fruktbara kärlek och barnen som kommer till världen i detta sammanhang. Att det finns mamma pappa barn och att detta omgärdas av äktenskapets sakrament är inget som har med diskriminering att göra. Retoriken att det handlar om att diskriminera homosexuell kärlek är helt felaktig, denna retorik som har valt att helt se till de vuxnas behov och bortse från barnperspektivet hör inte hemma i sammanhanget.
Svenska kyrkan, där äktenskapet inte är konsoliderat som ett sakrament får det svårare. Där utkristalliseras nu olika sätt att se på hur man skall hantera situationen: 1) Acceptera förändringen fullt ut, ta bort referenser till heteronorm och barn ur den gamla vigselakten och skapa en helt ny. 2) Inför två olika vigselceremonier, en för tvåkönade och en för samkönade par. 3) Stå fast vid att äktenskapet är mellan man och kvinna och ansök inte om statlig vigningsrätt. Detta lär bli en stor och svår strid inom Svenska kyrkan som kanske slutar med att den spricker i flera delar, en politikerstyrd kyrka som går helt i statens ledband, och en eller flera delar, t.ex. EFS, missionsprovinsen, OAS och andra aktivt troende grupper som vill hålla fast vid traditionell kristen tro som går åt sitt eget håll.
Frikyrkligheten går förmodligen samma utveckling till mötes, en "modernistisk" del som tar till sig de nya värderingarna, och en karismatisk och evangelikal del som håller fast vid den traditionella kristna synen på äktenskapet.
Jag tror vi får se helt nya gränslinjer i det ekumeniska landskapet. Katolska kyrkan, Ortodoxa kyrkorna, och de mera traditionalistiska, karismatiska och evangelikala delarna i Svenska kyrkan och frikyrkorna kommer att fortsätta att söka ett nära ekumeniskt samarbete inom ramen för den gemensamma visionen om en enad kyrka. Å andra sidan har vi en politikerstyrd samhällsanpassad kyrka som är antiekumenisk och kritiskt inställd till de kristna som vill bevara traditionell kristen tro.
Vi ser dagligen tecken på denna antiekumeniska anda. I Dagen idag läser vi om en kyrkopolitiker (s) i Boden som är kritisk till att Ulf Ekman bjudits in till en församling i Svenska kyrkan. Som motiv till sin kritik anför kyrkopolitikern bl.a. att Ekman är emot homoäktenskap och hyllar Oas-rörelsen.
Posted 2009-4-2 13:18 by Bengt Malmgren | Add post to favorites | Add blog to favorites
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar