Jonas Gardells bok om Jesus väcker stor uppmärksamhet. Jag har köpt boken och börjat läsa i den, men redan innan jag läste den har man fått inblick genom många kommentarer, och Jonas har själv intervjuats i TV. Det kommer ofta böcker som vill motsäga kristendomen och Kyrkans tro, de dyker upp som irrbloss och försvinner lika snabbt. För ett tag sedan hade vi Da Vinci-koden, en ren fiktiv historia men som gjorde anspråk på historiskt sanningsinnehåll. För ett par år skrev Lena Einhorn en bok som ifrågasatte en allmänt accepterad historisk sanning (jag har redan glömt vad det var), och nu Jonas Gardell. Alltid när det kommer sådana böcker uppstår viss dramatik, som om man tänker att Kyrkan och kyrkans tro skulle vackla bara på grund av en bok.
Boken har sina förtjänster och sina svagheter:
Förtjänster: Ett ärligt vittnesbörd från en person som vuxit upp i en frikyrklig baptistisk miljö. Sympatiskt som ett medmänskligt vittnesbörd. Boken gör inte anspråk på att vara den ultimata sanningen. Tro inte på allt jag skriver, säger Gardell själv. Det är alltid positivt när människor reflekterar över Jesus och den kristna tron, så låt oss bejaka också när Jonas Gardell gör det.
Då kommer vi in på bokens svagheter: Boken utger sig för att vara vetenskaplig och utgöra en syntes av senaste forskningen kring Jesus. Här kommer boken till korta. Gardell refererar visserligen till vetenskapliga källor, men drar egna långtgående slutsatser utifrån dem, vilket gör att den bild han presenterar är mycket mer hans egen subjektiva bild än bilden av den historiske Jesus. [borttaget textavsnitt 2009-04-13]
En av vår tids stora teologer och försvarare av den kristna tron är påven Benedikt XVI. Ingrid Ydén Sandgren jämför hans bok om Jesus från Nasaret med Gardells Jesus-bok. Hon skriver:
och Kyrkans kris beror ju på att så många tvivlar på eller har övergett trosbekännelsens innehåll vilket utgör en av kristendomens grundstenar. Om jag har läst rätt inte bara i denna utan även andra recensioner, så förnekar Gardell inte bara jungfrufödelsen utan också Kristi uppståndelse från döden,som vi om en vecka skall fira i kristenheten. ...när recensionerna, omdömen och citat började synas i media tog jag raskt fram påven Benedikts stora Jesusbok som kom för knappt ett år sedan. Jag kände att jag ville läsa om den, jag ville möta en stor teologs beskrivning av Jesus Kristus, grundligt ta till mig denna text,som jämsides med att läsa de angivna bibelcitaten skall ge mig en fördjupad kunskap om och kärlek till vår Herre.
En sak som har förvånat mig rörande Gardells bok är påståendet att han grundar sina uppfattningar på "grundliga vetenskapliga studier". Nu vet vi ju att många Jesusböcker har skrivits under nittonmhundratalet, vilket Ratzinger(påve Benedikt) noggrant redogör för i sitt förord till "Jesus från Nasaret" Han skriver om de böcker om Jesus som skrivits enligt den historisk- kritiska forskningen,att de "snarare är avbildningar av sina upphovsmän och de ideal de företräder än ett friläggande av den ursprungliga bilden av en ikon som blivit otydlig."
Det verkar stämma på intrycket av Gardells Jesusbok.I fortsättningen konstaterar påven att gemensamt för denna typ av Jesusframställning är att man inte vet så mycket om Jesus "och att tron på hans gudom först i efterhand har format hans bild. Detta intryck har under tiden trängt långt in i kristenhetens allmänna medvetande." Ja, är det inte just detta som är kyrkans kris? Tron på Jesus som Gud och Frälsare sviktar. och påven drar slutsatsen: "Detta är en dramatisk situation för tron, eftersom den egentliga referenspunkten blir osäker.Den inre vänskapen med Jesus,på vilken dock allt ankommer,hotar att försvinna i tomma intet."
Till sist ett citat från förordet till påvens bok Jesus från Nasaret:
"Redan omkring 20 år efter Jesu död finner vi i Filipperbrevets stora Kristus-hymn (Fil 2:6-8) en fullt utvecklad kristologi, i vilken det om Jesus sägs att han var jämlik Gud, men att han avstod från allt, blev en människa, ödmjukade sig och var lydig ända till döden på korset, samt att han nu skall äras och tillbes i hela världsalltet, på det sätt som Gud hos profeten Jesaja (Jes 45:23) förkunnade vara det enda som anstod Jesus.
Den kritiska forskningen ställer med rätta frågan: Vad hände under de 20 åren efter Jesu korsfästelse? Hur kom man fram till denna kristologi? Det som anonyma församlingar, vars talesmän man försöker finna, åstadkom , förklarar i själva verket ingenting. Hur kunde obekanta kollektiva storheter vara så fyllda av skaparkraft? Hur kunde de äga en så stark övertygelsekraft och genomdriva sina åsikter? Är det inte också ur historisk synvinkel mycket mera logiskt att det stora sker i själva början och att Jesu gestalt i själva verket sprängde alla kategorier man dittills hade förfogat över och som alltså bara kunde förstås utifrån Guds hemlighet? Att tro att Jesus verkligen var Gud och människa och att han ville lära människorna detta genom att hölja det i liknelser och trots detta omisskännligt ge det till känna, det överskrider den historiska metodens möjligheter.
Omvänt, om man utifrån denna trosövertygelse läser texterna med hjälp av den historiska metoden och deras inre öppenhet för det som är större, då öppnar de sig och det visar en väg och en gestalt som är trovärdig. Då framträder ännu tydligare också den mångfacetterade kampen kring Jesu gestalt och den trots alla skillnader bestående samstämmigheten mellan dessa skrifter."
Tillägg 2009-04-13 kl. 11:00: Jag har just vänt sista bladet i Jonas Gardells bok, och jag måste säga att jag fått en mycket mera positiv bild av boken än efter att ha tagit del av andras omdömen och beskrivningar. SvD GP DN Dagen. Ulf Ekman (Livets ord), Stefan Swärd (Evangeliska frikyrkan)och Ingrid Ydén Sandgren (katolik) känner inte igen den fulla tron i det att Gardell skriver eftersom han förkastar delar av grundvalarna i världskristendomens gemensamma tro fomulerad i den trosbekännelse som är gemensam för alla kristna, den niceanska från år 381:
Vi tror.. på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern, på honom genom vilken allting är skapat; som för oss människor och för vår frälsnings skull har stigit ned från himmelen. Och han har antagit kött genom den Helige Ande av jungfru Maria och blivit människa. Han har ock blivit korsfäst för oss under Pontius Pilatus, lidit och blivit begraven. På tredje dagen har uppstått efter skrifterna, och stigit upp till himmelen och sitter på Faderns högra sida, därifrån igenkommande i härlighet till att döma levande och döda, och på hans rike inte vara någon ände.
Efter att nu läst boken i sin helhet skriver jag ett nytt inlägg utifrån min mera positiva bild.
Posted 2009-4-7 13:48 by Bengt Malmgren | Add post to favorites | Add blog to favorites
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar