torsdag 16 april 2009

Pojke helad vid Johannes Paulus II´s grav

 Vi läser att en pojke kanske har blivit helad i samband med förbön vid Johannes Paulus II´s grav. När man läser en del blogg-kommentarer till detta, så ser man att det i allmänhet finns stor skepsis mot den typen av berättelser, och det är rimligt och naturligt att bemöta berättelser om mirakulösa helanden med skepsis. Det är ofta problematiskt att vitt och brett sprida uppgifter om under, redan Jesus förstod detta och bad folk att vara återhållsamma ("berätta inte för någon") med vad de sett.

Observera, enligt kristen tro är det alltid Jesus som helar, även om det är på förbön av någon annan.

Sedan detta är sagt vill jag konstatera att det faktiskt sker många oförklarliga helanden och under efter det att man bett om helande. T.ex. i pilgrimsorten Lourdes där det under lång tid funnits en oberoende vetenskaplig kommission har man konstaterat ett 60-tal fall där både en oberoende vetenskaplig kommissionen förklarat helandet som oförklarligt, och Kyrkan med sina ännu strängare kriterier förklarat det som ett äkta under. Då krävs objektiv dokumentation, t.e.x i form av röntgenbilder där en tumör försvunnit och att helandet skall ha varit omedelbart och totalt.

Om man åker till olika pilgrimsorter, t.ex. Czestochowa i Polen finner man kapellens väggar fullkomligt tapetserade med kryckor och andra votivgåvor från tacksamma människor som blivit helade. Detta är sådant man kan konstatera, det är en verklighet. Eller läs i vilken kristen tidning som helst, så finner man åtskilliga vittnesbörd av människor som blivit helade genom förbön.

Om man skall resonera strikt vetenskapligt, så kan man inte bevisa att helandet har ett direkt samband med förbönen, även om helandet följde direkt på bönen. Kyrkan gör heller inga anspråk på att bevisa sådant, istället tonar man ner och är återhållsam med att skylta vitt och brett med sådant, vilket nog är klokt.

Men att trons makt är stor bevisar redan vetenskapen. Tänk bara på när man undersöker effekten av nya farmakologiska substanser, då gör man alltid s.k. dubbel-blind undersökningar där hälften får placebo (sockerpiller) istället för verksam substans. Varken läkaren eller patienten vet vem som får verksam substans och vem som får placebo. Regelmässigt i sådana studier så har också placebo effekt, och det mer än marginellt!

Även om folk framför sina ögon får se tecken och under, så är det inte det som leder till att man tror. Redan Jesus konstaterar detta. Och precis som på Jesu tid att folk som sett hans tecken och under ändå var skeptiska och tog avstånd, så är det inte heller idag tecknen och undren som överbevisar en människa på ett sådant sätt att hon kommer till tro.

Att komma till tro är en helt annan personlig inre process. Men om man tror, så kan också helande-undret uppfattas som ett djupt personligt berörande av Jesus. Man behöver inga bevis. Jag deltar själv ofta i förbönstjänst och det största undret är när människor öppnar sig och tar emot Jesus i sitt hjärta. Det är ett djupt personligt, ja heligt ögonblick, som inte bör profaniseras genom att läggas ut till allmänt spektakulärt beskådande som man ser i vissa TV-shower från USA, typ Benny Hinn. (Jag säger inte att helanden inte kan ske i sådana sammanhang också, men det är ett djupt ovärdigt sätt att hantera det hela).

[mera om helande av Lillemor Hallin]

[Det helande ordet - uppsats av Maria Ahlén,  från Örebro teologiska högskola 2008]

(Ikonen med Czestochowa-madonnan och påven Johannen Paulus II av Andrzej Majewskij.)

Inga kommentarer: